Oroande förvirring

Under det senaste året har jag på olika sätt och genom olika uppdrag studerat vad som görs för att få ut arbetslösa till arbete i Örnsköldsvik, men också hur det fungerar med de individer som är i behov av daglig sysselsättning eller arbetsrehabilitering.

Jag måste säga att jag är bekymrad. Inte för att det inte görs något, eller för att det som görs inte är bra insatser. Vi har otroligt mycket bra verksamhet och effektiva insatser med excellenta handledare. Nä, jag är bekymrad för att de som borde ha störst inblick i vilka åtgärder och insatser som finns tycks sakna kännedom om helheten. Och att de därtill är medveta om det. Detta är ett uppenbart stressmoment, precis som all brist på information rörande det egna arbetets ramar.

Problemet – som jag ser det - är primärt kommunikativt, men som följd av detta blir det även organisatoriskt. Om de som ska se till att individen hamnar inom rätt insatser och åtgärder för att få rätt typ av hjälp inte har en övergripande bild av den totala ”utbudet” så blir det ju jättesvårt för dem att fatta de rätta besluten. Det skapar även en otrygghet för dem som jag inte tror är bra.

Ni vet ju hur det funkar med bristfällig information, eller hur? Om man inte vet exakt hur spelplanen ser ut så håller man sig med god marginal innanför där man tror att gränserna går, för att inte göra fel. Vet man hur spelplanen verkligen ser ut och är välinformerad om vilka möjligheter som finns inom den, så är man mer benägen att ta ut svängarna för att hitta de bästa lösningarna och man är tryggare i sin yrkesutövning.

Därför ser jag det som en jätteviktig uppgift för den nya Arbetsmarknadsenheten att fungera som en samlingspunkt och kommunikationscentral för all information som rör dessa frågor. Vi måste genom att samla informationen och förpacka den på ett pedagogiskt och lättillgängligt sätt höja medvetenheten kring vad som faktiskt finns i form av insatser och åtgärder. Men även rörande hur vägarna dit ser ut.

Jag landar i samma slutsats som så många gånger förr… Vi kan göra hur bra saker som helst, men om vi inte lyckas berätta om det på ett sätt som människor lätt kan ta till sig, så når vi aldrig full genomslagskraft.